echo flower shawl

Det är ungefär ett år sedan jag började sticka på sjalen. Jag lyckades aldrig riktigt automatisera själva blommönstret, och det var nog därför den blev liggande. Men garnet, Meadow från Fibre & Co, är alldeles för fint att bli liggande. Och när jag väl kom fram till bården blev det riktigt roligt igen.

Nupparna, nu tror jag att det är tredje gången jag stickar med den estinika tekniken, var den här gången faktiskt ganska lätta att göra. Haha, tänk den som hade sagt det till mig för några år sedan när jag gjorde mina första och de var så tajt lindade att jag inte kunde sticka ihop nuppen på baksidan...

luften gick ur liksom

Strax före jul, inför en längre resa till Japan, upptäckte jag malangrepp på alla mina fina sockar. Det var bortom räddning. Sjalarna åkte in i plastpåsar som sedan fick ligga i frysen.

I Japan köpte jag några fina garner, som jag senare under våren stickade dessa sockor i: Winter Rose Socks. Garnet heter Daruma Superwash Merino. Trevligt sockgarn.

Våren har sedan inneburit lite för mycket stress på det privata planet, så mycket att jag inte ens haft ro att sticka. Besökte Fårfestivalen i Kil och inhandlade lite fler trevliga garner, men har bara hunnit sticka upp en härva av Båvens pälsull. Det blev sjalen Pauka.

Det är INTE smart att sticka i pälsull när vi upplever den varmaste sommaren i mannaminne, med torka och skogsbränder som härjar över Sverige. Men sjalen blev fin till slut.

Jag har också hunnit sticka upp lite fler garner från stashen. Det blev en Cladonia.

Så långsamt återvänder sticklusten när ledigheten äntligen är här!

haruni

Den här sjalen, Haruni, tyckte jag om att sticka. Garnet fick jag hjälp att inhandla på Litet Nystan av en väninna i somras som inte stickar: The Fibre Company, och en garnkvalité som heter Meadow och som består av merino, alpacka, lin och silke. Färgen heter Bergamot och skiftar mellan rött, rosa och maroon beroende på ljus.
Mönstret har det mesta jag tycker om att sticka: ett repetativ mönster som både är vilsamt och kräver koncentration och en vacker bård att avsluta med.

repa ufon

Nej, nu fick jag nog av fyra ufon som bara ligger och som jag inte har lust att sticka färdigt. En vill jag egentligen få färdigt, Wreath Shawl, men jag har inte ro just nu att sticka på en lång bård där det krävs mycket koncentration för att få till varje rapport. Så jag repar, och får vänta in ett bättre tillfälle (som i vår eller i sommar).

Försöker analysera vad som inte funkar med dessa projekt:
Sockarna var en MKAL, och jag gillade helt enkelt inte nästa del (som var flätor). Det är nog sista gången jag stickar en sockMKAL. Jag vill kunna styra projektvalet bättre.
Det beiga projektet skulle bli en avlång sjal, och jag tycker helt enkelt att det är ökentråkigt att sticka samma rapport hela tiden utan att ha en mer komplicerad eller vacker bård att se fram emot. Tror att garnet ska bli till en Dew Drops sjal istället.
Den grönspräckliga sjalen skulle bli en Across the Pond för att jag ville pröva lite mer spräckligt garn. Garnet är visserligen underbart infärgat av Moods of Colour, men mönstret var för enkelt och jag har svårt för stora spräckliga ytor, så jag vill hellre använda garnet till ett par roliga sockar.

rensning av stashen

Jag har börjat rensa ut garner igen ur stashen, och försöker dra lärdomar av vad jag rensar ut:

- sålde i veckan av ett koftprojekt med tweed med 1170 meter som legat i mer än ett och ett halvt års tid. Jag gillar inte att sticka tröjor och koftor, och ska låta bli att köpa hem större mängder garn bara för att garnet är snyggt. OM jag hittar ett mönster som jag verkligen, verkligen vill sticka, då först ska jag överväga att handla.

- enstaka härvor eller nystan av tjockare garn ska jag heller inte köpa utan att veta vad jag ska använda dem till. Idag har jag plockat ut ett "worsted weight" garn i yak och merino där jag fick söka frenetiskt efter mönster som kunde passa 130 m. Det landade i att jag gjorde en värmare till en take-away-kopp.

- bytessnurror. Jag har fått jättefina garner i bytessnurror där givaren lyckats läsa mina preferenser helt rätt, men ibland blir det helt fel och jag har nu rensat ut tre nystan i fel färger som jag inte kommer vilja sticka med.

höstsockar

Det är dags att börja sticka ur stashen igen, och försöka minska ned på garnlager och inköp. De senaste två projekten har varit med nyinköpt garn (bebisfiltarna och sjalen). Det ligger så mycket fint i stashen som behöver användas, och jag behöver hitta roliga projekt som gärna kombinerar garner/färger så att mer går åt.

Jag var så sugen på ett par färgglada sockar, och såg Prism socks uppstickade i rosa och grå toner på Ravelry. Ville väldigt gärna få till en liknande färgton, men skärpte mig och såg att jag redan hade Norogarn liggande som kunde passa riktigt fint ihop med Regia Silk sockgarn.

Och garnerna smälte ihop helt perfekt! Jag använde upp knappt hälften av Noronystanen, så jag kan (teoretiskt) göra ett till par med en annan bottenfärg och randa i toner som går mer i brunt och blålila. Men jag tröttnar ju så fort på ett mönster när jag väl stickat det, så jag behöver nog avvakta ett tag innan det kan bli aktuellt. Blev i alla fall väldigt nöjd med sockarna! Och varma är de, nu när höstkylan sveper in över Värmland idag.

brush creek shawl

Jag längtade efter rustikt garn och en höstsjal, och efter en tur till lokala garnaffären blev det tre härvor av Ullcentrums två-trådiga garn som fick göra jobbet.

Nu behöver jag sticka några projekt med garn ur stashen innan jag köper garn igen. Men det kliar i fingrarna att köpa ett roligt och färgglatt nystan av Zauberball. Det är nog hösten som talar.

Tvillingar

En kär väninna väntar dubbelt smått, och jag ville så gärna ge henne och barnen en gåva. Så sommarens projekt blev Pop blanket och Vivid blanket.

Båda projekten är stickade med Mondial Sunrise samt naturfärgad Nalle från Novita. Mondial börjar bli en ny favorit, och i båda projekten smälte garn och mönster samman till en helhet.

I morgon går paketet iväg. Och om någon månad, lite drygt, lär pojkarna födas om allt går väl.

för mycket jobb, för lite sticktid

Vi är underbemannade på jobbet, och i uppsatsskrivartider i slutet av terminerna märks detta allra mest. Jag har handlett och läst, handlett och läst, handlett och läst... och när nu långhelgen Kristi himmelsfärd kom, kom även spänningshuvudvärk. I tre dagar. 

Så idag bestämde jag mig för att inte göra något annat än att sticka och dricka lapsangthe. Det var välbehövligt.

Jag bestämde mig för att avsluta Echo flower shawl, och att skippa bården med alla nuppar. Ullgarnet är för fissligt för att det ska funka. Töis, från Gotlands ullspinneri.

Nu är den blockad och torkad. Vilket gick snabbt denna supervarma majdag.

Nu ska jag bara slå in den fint och läggs sjalen på posten. En väninna som just fyllt 50 år ska få den.

andreas sjal med nuppar

I februari-mars färdigställde jag ännu en sjal. Grundmönstret är Andreas sjal, av Kirsten Kapur, men modifierad med nuppar och "seed stitch". Stickad i garnet Lichen and Lace. Den blev riktigt feminin och romantisk.

sockor

Nu var det länge sedan jag hade tid att skriva på bloggen. Det har hunnit bli en del stickat - tre par sockor är färdiga, varav ett långtidsufo.

Den roligaste hälen jag har stickat är onekligen denna, Vanilla is the new black:

Det fina blå garnet fick jag i ett bemärkelsebyte, och är handfärgat av Rät & Avig. Kanonbra garn att sticka i, och mycket mjuka och fina meleringar.

Sedan testade jag enkla Vanilla-sockar, med istickad häl, med ett vårigt garn från Mondial Ciao. Och oj så snyggt det blev när det självrandade garnet fick fortsätta att randa sig över hälen.

Det sista paret har varit ett långtidsufo i ett Noro-garn i bomull. Jag har varken tyckt om stumheten i garnet, eller färgerna. Värst var den där khaki-bleka-gulheten. Nu när sockarna är klara är de väl ok, men nästa gång vill jag sticka med färgrikt garn och inte så här blekt.

Det har känts lyxigt att kunna lägga ned tre nya par i socklådan - som nu börjar bli ganska så full...

forestgreen

När jag var klar med sjalen och la ut ett foto på FB, fick jag frågan från en tidigare kollega om jag ville sälja den.

Bara bården tog tio timmar att färdigställa, och resten av sjalen krävde uppmärksamhet från början till slut. Har ingen aning om hur många timmar som gått åt, men sammanlagt är det nog en arbetsvecka. Jo, det har varit en njutning att sticka den. Garnet (Malabrigo Finito) är en ny favorit. Och jag är väldigt nöjd med hur sjalen blev. Lätt förälskad i de mjuka färgskiftningarna, det regelbundna mönstret, bårdens inramning. Men jag är inte nöjd med att få en sådan fråga. (Och det är jag inte ensam om.)

Jag finner en glädje i att arbeta med nya mönster, lära mig nya tekniker, pröva nya garner. Men att sticka om en så krävande sjal, det har jag inte ro till. Istället vill jag självklart kunna njuta av att använda den. Därför käns det bara absurt att få en fråga om jag vill sälja den.

hilda mittens

En av fördelarna med att vara sjuk (rejäl förkylning): en hinner sticka ikapp. Äntligen färdig med vantarna som jag påbörjade i december, ett estniskt mönster som är stickad med dubbelt grått estniskt garn och en tråd grå alpacka. Spetsmönstret är stickat med Hedgehog Fibres Skinny Single, färgen Urchin.

Inte bara kommer vantarna vara rejält varma, de är vackra också! Lite pilligt att sticka det utanpåliggande spetsmönstret (stickor 5) och särskilt tummarna. Men värt det. Ganska snabbt projekt, trots att det blivit liggande.

snowy toes

Januari har varit en intensiv jobbmånad och jag har bara hunnit köpa/få garner, men inte maskat av något mer sedan sjalen Neverwhere. Men nu är mitt ufo-projekt för januari avslutat, på sista dagen för rapportering. När även en förkylning bryter ut och kroppen berättar att den behöver vila.

Hann sticka klart första sockan i oktober/november, men sedan har den andra blivit liggande. Och jag upptäckte när jag nästan var klar att jag tydligen maskat av några maskor extra på socka nummer ett. Därtill är sockarna lite för korta för min fot. Så svägerskan kommer få dem som present, som har tre storlekar mindre fötter än vad jag har.

Jag är nöjd med att jag stickat med flera färger, och vill fortsätta öva mig på det. Borde ha gått upp en kvarts- eller halvstorlek på stickorna, för det blev lite i tajtaste laget även om jag försökte hålla garnet löst.

Nästa ufo för februai är också grått och vitt: mina vintervantar av estniskt ull och med estiniskt mönster.

neverwhere

Jag blir som gladast/nöjdast med ett stickprojekt när jag får lära min nya tekniker, och när mönstret kräver koncentration och samtidigt är repetetivt och avkopplande. Och när garnet är perfekt för projektet. Tre bra saker i ett och samma projekt, lite som ett Kinderegg. Så var det att sticka Neverwhere, som Melanie Berg designat.

Tyska förkortade varv och brioche. Sjalen blir helt underbar i sin textur. Och garnet! Manos del Uruguay, Marina i färgen Piedra. Som skiftar i lila, grönt och grått! 1440 meter (hållet dubbelt).

summering 2016 och mål för 2017

Jag har fått rensat ur stashen i omgångar i år, och både sålt och skänkt bort garner jag aldrig kommer att sticka med. Det har varit jätteskönt! Framför allt har det handlat om bomulls- och lingarner, samt mörka tjocka garner som jag inte vill anstränga ögonen med att sticka upp.

Jag har under året även varit med i bytessnurror, och det har varit ett jättebra sätt att få byta ut några nystan och härvor som jag tröttnat på utan att behöva köpa nytt. Nytt har jag köpt också, men för mer riktade projekt. Merparten av dessa har jag även stickat klart, men några projekt föll inte ut som jag ville och dessa garner behöver nu omvandlas till andra saker.

Nu har jag kvar finare sockgarner och tunnare sjalgarner, samt rena ullgarner för vant- och mössprojekt. Jag har även två set garner för tröjor som jag behöver sticka innan jag får börja planera inköp för nästa koftprojekt. 

Vad jag saknar i stashen är lite tjockare sjalgarner av riktigt fin kvalité. Dessa har jag bestämt mig att få köpa in när jag ser ett mönster jag verkligen vill sticka, så att jag inte samlar på mig en hög udda dyra fingarner. 

Strategin som funkat bäst i år har varit 3:1-metoden. Sticka tre projekt från stashen innan jag köper in garn till ett önskeprojket. Kanske kommer jag att omvandla 1000g-utmaningen till 3:1 för att det ska kännas mer hanterbart. 

En annan utmaning jag ger mig själv är att våga sticka i färger utanför min bekvämlighetszon, när jag ska köpa nytt garn. Det blir liksom svårt att motivera annars varför jag behöver en till sjal i antingen orange eller blå eller grå toner.

Under året har jag stickat färdigt:
nio sjalar
sex par sockar
två mössor
två par halvvantar
en bebiskofta samt
en bebisfilt

Utmaningar för 2017:
fortsätta med UFO till FO
fortsätta på 1000g-utmaningen (hittills är ca 180 g uppstickade)
använda mig av 3:1-metoden
sticka fler sockor
sticka färdigt en tröja
bli bättre på flerfärgsstickning
 
 

sticka från stash /1000 g-utmaningen

Utöver Ufo-utmaningen, har jag även hakat på en utmaning att sticka upp 1000 gram garn från stashen innan jag får köpa nytt. 

Här är mina tilltänkta projekt och garnerna som ska användas (några är överlappande med ufo-projekten):

1. Vanilla is the new Black
Underbart handfärgat garn i ljusblått, från Rät & avig, 100 g. Ska bli till sockor:

2. Hilda mittens
Grå alpacka, blandat med estnisk grov ull, samt spets med vit kashmir. Kanske 160 g används totalt.

3. Hiro
Tröja av Kampes 2-trådiga, hållet dubbelt. Över 1000 g. Tycker inte om att sticka i tjockt garn, så det här projektet kanske jag plockar bort,

4. Talisman
Sjal som ska stickas med Wollelfe gradient rosa-grått merinogarn. 100 g.

 5. Willowbank
Sportweight 350 g, ca 950 meter. Använd Duo merino som hålls dubbelt (mellangrå).

6. Längtan till Gotland. 
Sockar i flerfärgsstickning, randade. 100 g.

Kanske lägger jag till Quill Shawl med garn infärgat av Tant Kofta. Lila, rosa och orangea toner. Som motvikt till allt grått. 300 g.

ufon 2017

Vi är halvvägs in i december, och jag börjar samla ihop mina ufon inför nästa år. Har haft extremt lite sticktid under hösten, men är inte speciellt förvånad: flytt och nytt jobb.
I nuläget har jag nio oavslutade projekt. Fyra sockar, tre sjalar, ett par vantar och en tröja.

1. Snowy toes
Påbörjade som ett KAL-projekt i oktober. En socka klar. Roligt flerfärgsprojekt.

2. Shetland Triangle Lace Shawl
Vackert sjalgarn som heter "visset hö" från Limmo design (fått i en bemärkelsesnurra). Vill kunna sticka upp så mycket som möjligt av garnet, så jag har hittat ett mönster där samma rapport upprepas.

3. Hiro 
Tröja i Kampes 2-trådiga ullgarn, hållet dubbelt.

4. Raison et sentiments
Jag VILL verkligen ha en rektangulär, gråtonad sjal, men tycker att de långa varven är så tråkiga. Ambition: sticka några varv i taget så att det går framåt varje månad.
170108: repade upp sjalen och använde garnet till Neverwhere istället. Mycket nöjd.

5. Oden socks
Åh, garnet är en dröm och mönstret så vackert. Men det är bara "charted" och det kräver större koncentration för att läsa rätt. Har bara precis påbörjat den första sockan.

6. Noro Stripey Socks
Gillar varken färgerna eller garnkvalitén (för mycket bomull) men tänker att jag kan skänka bort sockarna när de en dag blir klara.  En och en halv socka klar.

7. Miss Elliot Shawl
Finsjalen som är så svår att jag måste ha total fokus för att kunna sticka på bården. Skulle blivit klar till kära mors 70-årsdag (2014) men är ett långtidsufo pga svårighetsgraden.

8. Raggsockar, Arinn.
Första gången jag stickar sockar med ett tjockare garn. Har bara kommit till hälklappen på första sockan. Kommer tyvärr inte ihåg vad garnet heter. Men det är grått.

9. Aglow.
Yttervantar i spets, kashmirgarn.

en egen vrå

Vi börjar landa i vårt nya hem, i vårt nya liv. Och jag har äntligen gjort något jag längtat efter länge: jag har skaffat mig ett garnskåp. Stashen får inte bli större än vad som ryms i skåpet eller i wip-lådorna ovanpå.

Nu längtar jag efter kylan och att elda i kaminen.

flytt

Om en vecka går flytten och jag gör ett sista röj i lägenheten idag. Sommaren har trots allt givit vila och mycket bad på ön hos mormor och morfar.

Jag har inte haft ro till särskilt mycket stickande, men ändå fått färdigt en kofta till lillkusinen och ett par sockar.

Det finns mycket jag kommer att sakna: vännerna; minnena av barnens uppväxt på gården och i kvarteren. Men det finns också mycket jag är lättad över att lämna: dåliga skolor; utbrett droganvändande bland ungdomar; kriminalitet; att aldrig kunna vara ensam på innergården. 

Och vi flyttar till något så mycket bättre. Ett eget radhus nära naturen. En lugnare vardag. En tryggare vardag.

Nu ligger stashen packad, och jag har lovat mig själv att försöka sticka allt mer från den under hösten och vintern när jag sitter framför kaminen och myser.

Det kommer bli bra det här.