för mycket jobb, för lite sticktid

Vi är underbemannade på jobbet, och i uppsatsskrivartider i slutet av terminerna märks detta allra mest. Jag har handlett och läst, handlett och läst, handlett och läst... och när nu långhelgen Kristi himmelsfärd kom, kom även spänningshuvudvärk. I tre dagar. 

Så idag bestämde jag mig för att inte göra något annat än att sticka och dricka lapsangthe. Det var välbehövligt.

Jag bestämde mig för att avsluta Echo flower shawl, och att skippa bården med alla nuppar. Ullgarnet är för fissligt för att det ska funka. Töis, från Gotlands ullspinneri.

Nu är den blockad och torkad. Vilket gick snabbt denna supervarma majdag.

Nu ska jag bara slå in den fint och läggs sjalen på posten. En väninna som just fyllt 50 år ska få den.

andreas sjal med nuppar

I februari-mars färdigställde jag ännu en sjal. Grundmönstret är Andreas sjal, av Kirsten Kapur, men modifierad med nuppar och "seed stitch". Stickad i garnet Lichen and Lace. Den blev riktigt feminin och romantisk.

sockor

Nu var det länge sedan jag hade tid att skriva på bloggen. Det har hunnit bli en del stickat - tre par sockor är färdiga, varav ett långtidsufo.

Den roligaste hälen jag har stickat är onekligen denna, Vanilla is the new black:

Det fina blå garnet fick jag i ett bemärkelsebyte, och är handfärgat av Rät & Avig. Kanonbra garn att sticka i, och mycket mjuka och fina meleringar.

Sedan testade jag enkla Vanilla-sockar, med istickad häl, med ett vårigt garn från Mondial Ciao. Och oj så snyggt det blev när det självrandade garnet fick fortsätta att randa sig över hälen.

Det sista paret har varit ett långtidsufo i ett Noro-garn i bomull. Jag har varken tyckt om stumheten i garnet, eller färgerna. Värst var den där khaki-bleka-gulheten. Nu när sockarna är klara är de väl ok, men nästa gång vill jag sticka med färgrikt garn och inte så här blekt.

Det har känts lyxigt att kunna lägga ned tre nya par i socklådan - som nu börjar bli ganska så full...