forestgreen

När jag var klar med sjalen och la ut ett foto på FB, fick jag frågan från en tidigare kollega om jag ville sälja den.

Bara bården tog tio timmar att färdigställa, och resten av sjalen krävde uppmärksamhet från början till slut. Har ingen aning om hur många timmar som gått åt, men sammanlagt är det nog en arbetsvecka. Jo, det har varit en njutning att sticka den. Garnet (Malabrigo Finito) är en ny favorit. Och jag är väldigt nöjd med hur sjalen blev. Lätt förälskad i de mjuka färgskiftningarna, det regelbundna mönstret, bårdens inramning. Men jag är inte nöjd med att få en sådan fråga. (Och det är jag inte ensam om.)

Jag finner en glädje i att arbeta med nya mönster, lära mig nya tekniker, pröva nya garner. Men att sticka om en så krävande sjal, det har jag inte ro till. Istället vill jag självklart kunna njuta av att använda den. Därför käns det bara absurt att få en fråga om jag vill sälja den.

hilda mittens

En av fördelarna med att vara sjuk (rejäl förkylning): en hinner sticka ikapp. Äntligen färdig med vantarna som jag påbörjade i december, ett estniskt mönster som är stickad med dubbelt grått estniskt garn och en tråd grå alpacka. Spetsmönstret är stickat med Hedgehog Fibres Skinny Single, färgen Urchin.

Inte bara kommer vantarna vara rejält varma, de är vackra också! Lite pilligt att sticka det utanpåliggande spetsmönstret (stickor 5) och särskilt tummarna. Men värt det. Ganska snabbt projekt, trots att det blivit liggande.

snowy toes

Januari har varit en intensiv jobbmånad och jag har bara hunnit köpa/få garner, men inte maskat av något mer sedan sjalen Neverwhere. Men nu är mitt ufo-projekt för januari avslutat, på sista dagen för rapportering. När även en förkylning bryter ut och kroppen berättar att den behöver vila.

Hann sticka klart första sockan i oktober/november, men sedan har den andra blivit liggande. Och jag upptäckte när jag nästan var klar att jag tydligen maskat av några maskor extra på socka nummer ett. Därtill är sockarna lite för korta för min fot. Så svägerskan kommer få dem som present, som har tre storlekar mindre fötter än vad jag har.

Jag är nöjd med att jag stickat med flera färger, och vill fortsätta öva mig på det. Borde ha gått upp en kvarts- eller halvstorlek på stickorna, för det blev lite i tajtaste laget även om jag försökte hålla garnet löst.

Nästa ufo för februai är också grått och vitt: mina vintervantar av estniskt ull och med estiniskt mönster.