höstsockar

Det är dags att börja sticka ur stashen igen, och försöka minska ned på garnlager och inköp. De senaste två projekten har varit med nyinköpt garn (bebisfiltarna och sjalen). Det ligger så mycket fint i stashen som behöver användas, och jag behöver hitta roliga projekt som gärna kombinerar garner/färger så att mer går åt.

Jag var så sugen på ett par färgglada sockar, och såg Prism socks uppstickade i rosa och grå toner på Ravelry. Ville väldigt gärna få till en liknande färgton, men skärpte mig och såg att jag redan hade Norogarn liggande som kunde passa riktigt fint ihop med Regia Silk sockgarn.

Och garnerna smälte ihop helt perfekt! Jag använde upp knappt hälften av Noronystanen, så jag kan (teoretiskt) göra ett till par med en annan bottenfärg och randa i toner som går mer i brunt och blålila. Men jag tröttnar ju så fort på ett mönster när jag väl stickat det, så jag behöver nog avvakta ett tag innan det kan bli aktuellt. Blev i alla fall väldigt nöjd med sockarna! Och varma är de, nu när höstkylan sveper in över Värmland idag.

sockor

Nu var det länge sedan jag hade tid att skriva på bloggen. Det har hunnit bli en del stickat - tre par sockor är färdiga, varav ett långtidsufo.

Den roligaste hälen jag har stickat är onekligen denna, Vanilla is the new black:

Det fina blå garnet fick jag i ett bemärkelsebyte, och är handfärgat av Rät & Avig. Kanonbra garn att sticka i, och mycket mjuka och fina meleringar.

Sedan testade jag enkla Vanilla-sockar, med istickad häl, med ett vårigt garn från Mondial Ciao. Och oj så snyggt det blev när det självrandade garnet fick fortsätta att randa sig över hälen.

Det sista paret har varit ett långtidsufo i ett Noro-garn i bomull. Jag har varken tyckt om stumheten i garnet, eller färgerna. Värst var den där khaki-bleka-gulheten. Nu när sockarna är klara är de väl ok, men nästa gång vill jag sticka med färgrikt garn och inte så här blekt.

Det har känts lyxigt att kunna lägga ned tre nya par i socklådan - som nu börjar bli ganska så full...

snowy toes

Januari har varit en intensiv jobbmånad och jag har bara hunnit köpa/få garner, men inte maskat av något mer sedan sjalen Neverwhere. Men nu är mitt ufo-projekt för januari avslutat, på sista dagen för rapportering. När även en förkylning bryter ut och kroppen berättar att den behöver vila.

Hann sticka klart första sockan i oktober/november, men sedan har den andra blivit liggande. Och jag upptäckte när jag nästan var klar att jag tydligen maskat av några maskor extra på socka nummer ett. Därtill är sockarna lite för korta för min fot. Så svägerskan kommer få dem som present, som har tre storlekar mindre fötter än vad jag har.

Jag är nöjd med att jag stickat med flera färger, och vill fortsätta öva mig på det. Borde ha gått upp en kvarts- eller halvstorlek på stickorna, för det blev lite i tajtaste laget även om jag försökte hålla garnet löst.

Nästa ufo för februai är också grått och vitt: mina vintervantar av estniskt ull och med estiniskt mönster.

Flyttstök

Det blir inte mycket sticktid i allt flyttstök: utrensningar, försäljning av barnens urvuxna leksaker, planering för flytten (mitten av augusti). Men nu är äntligen mina UFO-sockar klara. De har legat som ufo i två månader, och ikväll kunde jag maska av och fästa trådar.

Testade för första gången istickshälar. Effektmässigt var det kul, men jag får se vad jag tycker om passformen när jag använt dem ett tag.

bayerska kablar

Saker jag gör när jag vaknar alldeles för tidigt: avslutar mars månads UFO.

drakar och att vända hälar

Onsdag kväll. Sitter med februari månads ufo-stickning, mina Vestigialsockar, samtidigt som jag tittar på en dokumentär om draklegender. Måste lägga ifrån mig stickningen gång på gång för att ta anteckningar (ideer inför höstens undervisning) men till slut har jag vänt hälen.

Nu är det bara foten på sockan kvar, och den brukar gå ganska fort att sticka. (Jag tycker alltid skaftet är tråkigast.) Tar med ufot på helgens utflykt, och kanske min sjalstickning också. Det blir mycket rosa stickning i februari - även om sockarna går mer åt aprikos. Det är Tant Koftas sockgarn. Gillar att sticka i det, även om just det här mönstret blev lite tråkigt i längden och därför blev projektet ett ufo.

tre av fyra projekt...

Än så länge går det bra med målsättningen att sticka från stashen innan jag köper nytt garn till nya projekt. Jag har hittills i år avmaskat sex projekt där garn är hämtat ur stashen, samt hunnit färdigställa ett ufo. Dessutom har jag skänkt två sockgarn till en väninna, mot att hon syr en Japanese Knot bag till mig. Ytterligare två nystan har gått iväg i en bytessnurra.

Ikväll har jag precis färdigställt ett par randiga sockar i Norogarn. Hade två udda nystan liggande hemma, och ville ha ett snabbt litet projekt. Det är första gången jag stickar randande sockar, så det var lite trixigt att tvinna trådarna i varje skarv. Insåg när sockarna var färdiga att det kanske inte var supersmart att lägga skarven under foten, då den kan skava.

Sockarna är en vitamininjektion, och blir en gåva till en vän som haft det tufft på sistone.

årets första fo

Vi har lugna och vilsamma dagar hemma, de sista dagarna på jullovet.

Idag hann jag plocka fram januari månads ufo och kunde avsluta sockarna tillsammans med en långfilm. De blev aningens för stora, så jag kommer ge bort dem i present till bästa väninnan.

Nu hänger de på tork. By the Seine River.

testsockar

Åh vad jag blev glad när jag fick ett bekräftande mejl från Kirsten Kapur att jag får teststicka hennes mysteriesockar som ska släppas efter nyår!

Jag hade tidigare i höst köpt det här fina handfärgade garnet av Clara Falk för att använda just för årets mysteriesockar.

Och vilken lycka att få börja använda garnet en månad tidigare än vad jag trodde!

Men just för att det ska bli mysteriesockar så kommer inga fler foton på ett riktigt bra tag.

Färgen är inte helt rättvisande i inomhusljuset - det är en mycket vacker havston i den blågröna garnet.

socklåda

I samband med barnens skolstart rensar jag i garderoberna. Jag insåg att jag saknar en socklåda flr mina stickade sockar. Så med lite bänkpapper som blev över klädde jag in en skokartong. Et, voila!

en stunds egentid

Vi har lämnat ön för staden några dagar; Gothia cup och kompishäng för barnen gav mig en stund för mig själv på Stadsbibliotekets fik.

Och nu är sockorna klara!

Juli ufo

Bestämde mig för att sticka klart två par sockar som juli månads ufo-projekt. Det blir lååånga sockar av det handfärgade garnet från Tant Kofta. 

midsommar

En vilsam midsommar, med god mat, glada barn och tid för stickning på balkongen med utsikt över marstrandsfjorden. Men med två borttappade strumpstickor som rullade in under trädäcket och inte kunde återfinnas.

Stickar på mysteriesjalen och på strumporna Berga. Teststickningen får vila tills jag kan sitta allena och vara koncentrerad.

åh, vilka fenomenala länkar

Jag är inne i en sockperiod, och vill lära mig nya tekniker för hälar och annat. Så jag satt i kväll och googlade, och hittade denna fantastiska sida med en massa smarta tips! Bloggen heter så klart Knit better socks...

det magiska upplägget

Belönade mig idag med extra sticktid istället för städning för ett väl utfört arbete (en stor ansökan inskickad) och la upp för nya sockar. Den här gången med handfärgat grönt sockgarn från Ett litet nystan, och med den enklare tekniken Judy's magic cast on.

Jag vill ha flätor på dessa, samt ribbstickning, och har fastnat för det svenska mönstret Berga.

avslutade projekt

Lördagar är ofta en vilsam dag, där jag sitter med en kopp Assanthe vid köksbordet och lyssnar på P1 på morgonen. Idag handlade Konflikt om nationalism. Jag fick äntligen stickat klart Tintern Abbey-sockarna som jag tycker har varit så besvärliga. Slutresultatet blev ju fint, men jag kommer inte använda Sherman-metoden igen. Garnet inhandlade jag under en resa i Australien förra året, i en garnaffär i Blue Mountains som heter House of Wool. 

Och under eftermiddagen, när pojkarna spelade fotboll, kunde jag sitta en stund med picot-kanten på en halvmåneformad Holden. Garnet var resterna av ett nystan Malabrigo Sock, färgen Lotus. Jag älskar de olika nyanserna av lila som nu får skimra i spetsen.

Två avslutade projekt på en dag, det är jag väldigt nöjd med! Nu kan jag förbereda mysteriesjalen där första ledtråden kommer på måndag. Och så tror jag att jag ska börja leta efter ett mönster till ett par gröna sockar. Köpte ett handfärgat sockgarn i Stockholm, och vill gärna har något färgglatt som nästa lilla projekt.

hopplöst jobbigt sockmönster

Jag tyckte (och tycker) att Tintern Abbey-sockarna är så vackra, och att det verkade kul att pröva en ny teknik. MEN:

- den nya tekniken var knölig att förstå och resultatet blev fult, och jag fick göra om tån flera gånger. nu är det hjälpligt ok.

- hälen var helt omöjlig att förstå, då maskantalet inte var utsatt. På första hälen blev det rätt, men på den andra fick jag inte till det alls. Så nu måste jag repa och göra om.

- övergången till skaftet är också luddigt beskrivet, så det är också en sådan där punkt som gör att arbetet blir liggande eftersom jag behöver ha tid och fokus för att förstå hur jag ska göra.

Ska försöka ta nya tag i helgen, under mellofebern på lördag kväll, och se om jag kan komma till det vackra spetsmönstret. Det vore skönt att komma till avslut, och konstatera att jag inte gillar The Sherman method. Jag vill ju bara ha ett enkelt och fungerande tå-upp-mönster!

En ej ok häl.

... fjärde, femte, sjätte försöket

Det var lite knöligare och svårare än vad det såg ut att använda Sherman-metoden, och de svartvita bilderna på mitt utskrivna mönster gjorde det inte lättare att se hur garnet skulle ligga och var det skulle plockas upp.

Först fick jag hål i tåkanten, och jag fick repa upp och göra om. Men det blev fortsatt fult.

Då började jag googla på tutorial för att kunna se en videosekvens, och hittade dessa tydliga instruktioner för rätsidan och avigsidan.

Så upptäckte jag att jag missat hur garnet skulle ligga när jag la upp maskorna - jag la garnet utifrån och in, istället för inifrån och ut,  vilket resulterade i en avigkant. Så jag fick googla en tydligare instruktionsvideo igen till Judys magic cast on, och då gick det bättre.

På den högersta sockan kan sömmen ses längs kabeln. På den vänstra kan visserligen en övergång skönjas där de upplockade maskorna har börjat stickas, men de kommer att finnas på undersidan av foten och stör därför inte.

När man inte riktigt vet vad man gör, men gör det ändå

Jag prövar ett nytt sätt att sticka sockar från tån upp, ett mönster som heter Tintern Abbey, och som stickas med korta varv. Jag följer instruktionerna och gör som där står. Just nu förstår jag inte riktigt hur allt hänger ihop, och det är en lätt hisnande känsla att ändå lita på mönstret och våga tro på att det kommer att bli rätt. Den intellektuella förståelsen och händernas förståelse har inte smält samman ännu, men jag vet att det kommer när första tån är klar om några dagar.

Sherman-metoden kallas tån och hälen i det här mönstret, där korta varv används.

Lördagslyx

Brunch med barnen, sedan en stund med egentid: Assamthe i koppen, på P1 ett reportage om svarta svanar (händelser som är omöjliga att förutse) och lite stickning. Helgen börjar fint.