tandvärk

Först fick jag huvudbry över att det tonade garnet tog så lång tid på sig att komma, och över att jag inte ville sticka en trekantig sjal som planerat utan en rektangulär. Sedan fick jag tandvärk, och insåg att den där två gånger rotfyllda tanden nu måste dras. Så jag ringde tandläkaren i morse, och kunde glädjande nog hämta ut det tonade garnet senare under dagen. Har tid för tanddragning i nästa vecka, och kan då trösta mig både inför och efter med att sticka på en rosa sjal.

Och tänk att få sticka ett par vårsockar i det här ljuvliga grön-gråa garnet!

När man inte riktigt vet vad man gör, men gör det ändå

Jag prövar ett nytt sätt att sticka sockar från tån upp, ett mönster som heter Tintern Abbey, och som stickas med korta varv. Jag följer instruktionerna och gör som där står. Just nu förstår jag inte riktigt hur allt hänger ihop, och det är en lätt hisnande känsla att ändå lita på mönstret och våga tro på att det kommer att bli rätt. Den intellektuella förståelsen och händernas förståelse har inte smält samman ännu, men jag vet att det kommer när första tån är klar om några dagar.

Sherman-metoden kallas tån och hälen i det här mönstret, där korta varv används.

Knappnålarna räckte precis

Det är något meditativt att få placera ut knappnålar längs en picotkant. Och en stilla tillfredsställelse att få se sjalen få sin slutliga form.

Det tog en månad att bli klar med sjalen, ambahs Oyster shawl, stickad i Manos del Uruguay Serena (blandning av bomull 40% och alpacka 60%). Mjukt och ljuvligt garn. Ser fram emot att kunna ha på mig sjalen i samband med en föreläsning i nästa vecka.