tisdag 30 december 2014

Stickåret 2014

En kompis kommenterade mina stickningar med att jag hela tiden utmanar mig själv. Jag hade inte riktigt tänkt på det så tidigare. Jag har själv tyckt att jag väljer stickprojekt utifrån vackra garner som jag förälskar mig i, men kompisens kommentar stämmer. Jag blir lätt uttråkad om jag inte får lära mig något nytt moment.

I koftan Emelie var det två nya moment: en falsk sidosöm, och ärmar som stickas på koftan med korta varv. 

Jag stickade färdigt mina första sockar, vilket visade sig vara mycket enklare än jag trodde från början.

Det blev några sjalar:
French cancan som hade en fläta i kantmönstret.

Roma med ett speciellt hålmönster som gör att den nästan ser stickad ut. Den gjorde jag i två versioner, den första gav jag bort och den andra behöll jag själv. 

Cladonia hade jag tidigare stickat till en väninna, men nu fick jag en egen. Färgerna blev lite matta och tog ut varandra, så jag får nog göra en till så småningom.

Jag är väldigt förtjust i Kirsten Kapurs mönster, vilket gjorde att jag vågade hakade på hennes mysteriestickning. Jag blev inte besviken. Och fick lära mig nya maskor även där. Det var kul!

Holden hade jag spanat in länge, och med ett garn jag hittade i Stockholm tänkte jag att det skulle bli en vacker vågeffekt med färgskiftningarna. Baspartiet stickade jag i en enfärgad alpacka, den värmer gott, även om den inte är så stor.

Och med ett nystan Schoppel-Wolle Zauberball blev det en nätt liten sjal till: Charollais.

Jag testade att sticka med angora, och gav halsduken Shift till kära mor. Och tyckte att hon även behövde en passande mössa att värma henne till vintern: Wavy Moss Hat.

Jag trodde inte att jag skulle snöa in så på att sticka sjalar, men det är verkligen roligt - och lärorikt. Och så tar det inte så himla lång tid innan de blir klara. Det har också varit viktigt, särskilt som den är en del andra projekt som blivit liggande.


Mysteriesjalen är jag mest stolt över, det är den mest avancerade spetsstickning jag gett mig på hittills, och det var så befriande att upptäcka hur lätt det var att sticka ett komplicerat mönster när man bryter ned det till olika delmoment och tar ett i veckan.

#ufotofo2015

Var går gränsen mellan WIP (work in progress) och UFO (unfinished objects)? För egen del är nog gränsen nådd redan vid en månad, för blir det liggande längre tid än så blir det liggande väldigt länge. Ibland är det ett nytt moment som jag inte riktigt behärskar som gör att det blir liggande, ibland är det en monoton och tråkig stickning, ibland bara livet som kommer emellan.

Och det ligger en del i gömmorna, som behöver bli färdigt. Här är min lista av UFO:n att beta av under nästa år:

Koftor:
1. Lady Marple saknar ärmar samt fram- och halskant. Stickar in Eden Cottage Yarns Bowland DK. Påbörjad juli 2014.


2. Wanda Nell Cardigan. Sommarkofta. Saknar ärmar, framkant och knappar. Påbörjad januari 2014.


Några påbörjade sjalar och halsdukar:
3. Dew drops I. Vacker sjal som jag ville sticka i yakgarn. Men det var ett diagrammönster och jag fastnade när jag skulle börja mönsterstickningen. Påbörjad februari 2014.


4. Dew drops II. Skam den som ger sig. Sjalen är så vacker, och när jag höll en härva med ett tunt orange merinogarn, var jag ju tvungen att försöka mig på det igen. Den här gången kom jag igenom  första delen i kantens fyra olika mönster. Påbörjad hösten 2014.


5. Miss Elliot Shawl. Den vackraste sjalen jag någonsin påbörjat, men som krävde så mycket koncentration att jag inte kommit mer än två decimeter på bården. Påbörjad sommaren 2014.


6. Spiral cowl. Har stickat ca 2/3. Något roligare kom emellan. Påbörjad våren 2013.


7. Spader sjal. Den allra första sjalen jag förälskade mig i när jag såg den uppstickad. Men det visade sig för fyra år sedan att garnet var för tunt för fingrarna och att jag inte fixade att läsa diagram. Nu är det värt att ge sig på det igen, för spetsgarnet är finaste Manos lace. Påbörjad sommaren 2011.


8. Spectra. Skulle bli en sjal till kära mor, men det blev så enahanda med alla upprepningarna att det tog stopp. Påbörjad 2012.


Sockar och halvsockar:
9. Thuja, sovsockar till äldste sonen. Påbörjade hösten 2014.


10. Yoga teacher's socks. Jag som vill gå barfota och i sandaler, tyckte att dessa borde vara passande. Ond down, one to go. Påbörjade sommaren 2012.


11. Pilates or yoga socks. Samma sak här. En klar, en saknas. Påbörjade våren 2012.


Vantar och mössor:
12. Marlenes mittens. Hann igenom en vante förra vintern 2014, och så kom våren.

13. Blåklockemuddar. Och så hittade jag detta påbörjade projekt, tunna handledsvärmare med pärlor. Garnet inköpt när jag besökte Ullcentrum sommaren 2012, så det är nog mitt äldsta UFO.

måndag 29 december 2014

Tomtenissarna var snälla i år

Lugna dagar på ön, och mycket sticktid.
Vilsamt.

Stickar med ett nytt garn, Ito Rokku, i färgen ametist. Ljuvligt mjukt och färgerna är så vackra tillsammans, i olika skiftningar precis som ametisten brukar vara.

Är lite nervös inför det sista steget: koftan ska torktumlas så den krymper lite, enligt instruktioner från affären där jag köpte garnet. Har kvar lite på höger framstycke och bakstycket innan det är dags för ärmarna.