lördag 19 mars 2016

rannsakan

Jag plockade fram alla mina wip och ufos idag, med insikten att det är dags att rensa. Några projekt har blivit liggande för att de är tråkiga, andra för att jag stickat fel och måste korrigera dem. Att ha sex sjalprojekt igång, två strumpor, en filt och en tröja är för mycket. Särskilt som jag inte gillade hur de tjocka sockarna blev, eller att jag misslyckats läsa mönstret rätt på Crocussockarna.


Nu har jag repat upp tröjan, där det blev fel i ökningarna, och startar hellre om på nytt med tweedgarnet. Sockarna repades, och ger utrymme för ett annan randig socka i brunt, orange och natur  - blir roligare projekt med annan färgställning. Jag repade också den randiga rosa sjalen som stickas på bredden. Jag dör av leda när jag rätstickar långa varv, även om sjalen randas.

Kvar är långtidsufot Miss Elliot shawl, med finbården som är så svår att jag bara stickar en eller två rapporter i taget; Lilac shawl, med turkost garn från Tant Kofta och som ska få brun picotkant med pärlor; den nyligen påbörjade Hamamelis shawl i Skinny Singles från Hedgehog yarns, ett ljuvligt entrådigt merinogarn; en modifierad wrap som bygger på Yemaya-mönstret där ett gradient från Wollelfe randas med en ljust beigerosa ton från Eden cottage och där spetsen stickas i en mörkare lilarosa variant av samma sockgarn; Vivid blanket som är mitt långtidsprojekt där jag stickar brun-grå rutor med limegrön kant i alpacka; samt en rätstickad vårsjal i två blå nyanser av Supersoft.



Nu känns projekten mer överkomliga igen. Summa summarum: repade fyra, la till ett, och landade på sju projekt. Två av dessa är långtidsprojekt: finsjalen och Vivid blanket, två är projekt jag vill jobba med just nu (sockarna och Hamamelis) och tre får betecknas som mellanprojekt, att alternera mellan beroende på lust. 

tisdag 8 mars 2016

lördag 5 mars 2016

till frusna händer

Min far har önskat sig halvvantar. Han är ständigt frusen om fingrarna, och när jag hakade på Bonnie Sennots Mitt Madness Kal fick jag gjort som första par dessa halvvantar som kallas Indikon. Garnet har legat länge i stashen (över fyra år), och egentligen tycker jag det är aningens lite för oroligt för att mönstret verkligen ska komma till sin rätt. Men de är varma, och det gick snabbt att sticka i Manos del Uruguay silk blend.


Första avmaskningen gick inget vidare, den blev för lös när jag använde en slip-slip-knit-metod. Men en vanlig enkel avmaskning funkade sedan fint.