rannsakan

Jag plockade fram alla mina wip och ufos idag, med insikten att det är dags att rensa. Några projekt har blivit liggande för att de är tråkiga, andra för att jag stickat fel och måste korrigera dem. Att ha sex sjalprojekt igång, två strumpor, en filt och en tröja är för mycket. Särskilt som jag inte gillade hur de tjocka sockarna blev, eller att jag misslyckats läsa mönstret rätt på Crocussockarna.

Nu har jag repat upp tröjan, där det blev fel i ökningarna, och startar hellre om på nytt med tweedgarnet. Sockarna repades, och ger utrymme för ett annan randig socka i brunt, orange och natur  - blir roligare projekt med annan färgställning. Jag repade också den randiga rosa sjalen som stickas på bredden. Jag dör av leda när jag rätstickar långa varv, även om sjalen randas.

Kvar är långtidsufot Miss Elliot shawl, med finbården som är så svår att jag bara stickar en eller två rapporter i taget; Lilac shawl, med turkost garn från Tant Kofta och som ska få brun picotkant med pärlor; den nyligen påbörjade Hamamelis shawl i Skinny Singles från Hedgehog yarns, ett ljuvligt entrådigt merinogarn; en modifierad wrap som bygger på Yemaya-mönstret där ett gradient från Wollelfe randas med en ljust beigerosa ton från Eden cottage och där spetsen stickas i en mörkare lilarosa variant av samma sockgarn; Vivid blanket som är mitt långtidsprojekt där jag stickar brun-grå rutor med limegrön kant i alpacka; samt en rätstickad vårsjal i två blå nyanser av Supersoft.

Nu känns projekten mer överkomliga igen. Summa summarum: repade fyra, la till ett, och landade på sju projekt. Två av dessa är långtidsprojekt: finsjalen och Vivid blanket, två är projekt jag vill jobba med just nu (sockarna och Hamamelis) och tre får betecknas som mellanprojekt, att alternera mellan beroende på lust. 

bayerska kablar

Saker jag gör när jag vaknar alldeles för tidigt: avslutar mars månads UFO.

till frusna händer

Min far har önskat sig halvvantar. Han är ständigt frusen om fingrarna, och när jag hakade på Bonnie Sennots Mitt Madness Kal fick jag gjort som första par dessa halvvantar som kallas Indikon. Garnet har legat länge i stashen (över fyra år), och egentligen tycker jag det är aningens lite för oroligt för att mönstret verkligen ska komma till sin rätt. Men de är varma, och det gick snabbt att sticka i Manos del Uruguay silk blend.

Första avmaskningen gick inget vidare, den blev för lös när jag använde en slip-slip-knit-metod. Men en vanlig enkel avmaskning funkade sedan fint.

yarny

Med två gamers i familjen, och en garntokig mamma, blev det idag inköpt spelet Unravel. Ett svensktillverkat spel om en liten garntuss, Yarny, som går på upptäcktsfärd och äventyr i svenska landskap, ackompanjerad av folkmusik i filmmusiktappning.
Och man måste se till att garntussen hela tiden har tillräckligt med garn, så att den inte blir "unravelled", det vill säga uppnystad.

fördelen med virtuella stickjuntor

I början av januari hakade jag på en knit-a-long som Bonnie Sennot/Blue peninsula ordnade. Jag hade sedan tidigare spanat in hennes sjalar (och redan stickat en med nuppar) och hade därför stor glädje av att dels få lite rabatt på hennes mönster, dels faktiskt sticka sjalarna. Och tredje bonusen kom idag: en vinst som hon delade ut till slumpmässigt dragna deltagare i KALen. En projektväska med ravelrytryck (den felstavade Romedale). Tänk så glad en blir!

Och snart börjar hennes nästa KAL, nu på temat mittens/halvvantar. Jo, jag tänker haka på där igen. Sjalen med nuppar ska få halvvantar i samma vackra mönster (och det blir nog mitt japanska blå kashmeregarn som jag lyxar till det med). Och kanske, om jag hinner, ska jag även sticka ett par i bohusteknik i restgarner.

b&b

Jag tog med mig tre olika stickningar på weekend-resan, men väl på rummet har jag varit för trött för handarbete. Det är inte ofta jag kan ligga och vila en hel kväll i en säng utan ansvar för barn, men det har jag gjort ikväll.

Wifi och Svt Play är inte så dumt det heller.

drakar och att vända hälar

Onsdag kväll. Sitter med februari månads ufo-stickning, mina Vestigialsockar, samtidigt som jag tittar på en dokumentär om draklegender. Måste lägga ifrån mig stickningen gång på gång för att ta anteckningar (ideer inför höstens undervisning) men till slut har jag vänt hälen.

Nu är det bara foten på sockan kvar, och den brukar gå ganska fort att sticka. (Jag tycker alltid skaftet är tråkigast.) Tar med ufot på helgens utflykt, och kanske min sjalstickning också. Det blir mycket rosa stickning i februari - även om sockarna går mer åt aprikos. Det är Tant Koftas sockgarn. Gillar att sticka i det, även om just det här mönstret blev lite tråkigt i längden och därför blev projektet ett ufo.